Film, popcorn och kall cola. Det myser vi till det med medan andra myser till det med alkohol.

Och fan vad bra vi mår imorgon!

Jag går på tomgång. Jag har ingen energi till något.

Jag ser inte fram emot saker jag tidigare brukade se fram emot.

Jag känner inte för att träffa folk.

Om jag fick välja skulle jag ligga hemma bara. Och då blir jag uttråkad. Jag vill så mycket, men ändå inte.


I förmiddags låg jag fortfarande i sängen medan Johan åt "frukost", fast jag sovit i närmare 10 timmar.

- Det känns som jag är nära koma, sa jag.
- Du kan ju omöjligt vara trött FORTFARANDE? sa Johan.
- Jo, mumlade jag innan jag somnade om igen..


Nu känns det ungefär som jag varit med Johan ute i slingan och sprungit 2 mil, fast vi egenligen bara har ätit middag och spelat minigolf med pappa idag.

Vad är problemet? Vad det än är så hoppas jag det går över till vi ska till Öland.
Det bara måste gå över.

Galet.

Vi trotsade nackdelarna och drog ner båda rutorna. Och min tröja åkte av.
Johans åkte av redan i Stockholm.

Så kom regnet. Spöregn.

Fruktansvärt skönt dock, jag klagar inte.
Men jag får nog sätta på mig tröjan igen när vi åker in i Norrköping..

Jag hade fel.

Att jag var så varm tidigare berodde inte på att jag sprungit runt som en tok och städat, packat och fixat mig. Det berodde helt enkelt på att det är jävligt varmt ute.

Ordet "typiskt" kan jag tycka används lite för ofta, men nu verkar det vara det enda rätta. Typiskt.

Vi sitter i en ruskigt het bil utan AC och ska åka 30 mil. Att dra ner rutan på motorväg känns inte helt ultimat. Håret blåser i ansiktet på mig, ansiktet stramas åt så jag får huvudvärk, jag får kippa efter andan och får en rejäl tinnitus.

Utöver det är jag glad att jag inte hade rutan nere för ungefär fem minuter sedan. En lastbil fick punktering. Bränt gummi luktar inge vidare. Riktigt jävla gift.

Snart åker vi. Mot Västervik. Mot sköna semesterdagar.

Det kanske kan bli lite dålig uppdatering här ett tag. Men jag ska försöka så gott det går att printa ner något då och då.

Fan vad varmt det är.
Fruktansvärt varmt. Finns ingen luft.
Ändå är det inte ens sol.

Det kanske beror på att jag sprungit runt som en tok och städat, packat, gjort mig iordning..
Nu tror jag att allt är klart. 

Måste gå igenom packlistan en gång till.
Och kanske ta på mig en tröja?!


 

Jag hatar att packa. Jag är rent av helt värdelös på det.

Särskilt när det ska packas för mer än en helg.

Jag får panik då. Jag känner hur jag blir helt galen och vet inte var jag ska ta vägen, jag får liksom ingen ordning. Ingen struktur. Jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska packa på bästa sätt eller hur jag ska få plats med allt.

Nu ska vi vara borta i nio dagar och det känns som jag måste ta med mig halva garderoben (läs hela garderoben). Jag kan inte ta med mig en outfit för varje dag. Jag måste ha valmöjligheter. Jag kan inte tänka så långt framåt. Jag skulle bli tokig om jag tog med mig nio olika tröjor/tunikor bara. Tänk om jag inte känner för att använda just de jag tagit med mig? Därför slänger jag ner allt jag kommer åt, allt jag kan tänkas använda.

Underkläder är lätt. Jag önskar man kunde gå runt i underkläder bara. Två bh:ar, en svart och en vit, och nio par trosor räcker lätt för nio dagar. Fast jag tar gärna med mig dubbelt på trosfronten ändå, ibland känner man sig ju ofräsch efter halva dagen bara och vill byta..

Smycken. Jag äger kanske närmare 100 par örhängen. Ett antal halsband och armband och säkert ett 30-40 tal ringar. Jag måste ta med mig alltihop. Jag kan omöjligt veta vilka smycken jag vill använda från dag till dag, vilka som passar till kläderna jag ska använda.

Skor. Jag måste ha med mig minst fem par olika skor. Högklackade finare, och platta sköna. Skor man är barfota i och skor jag kan ha strumpor i. Färg spelar också roll. Svarta är bra för det passar till allt. Sedan gärna ett par i någon knallig färg, och kanske ett par blommiga?!

Sen är det allt annat som måste med, smink, hårprodukter, hårfön, plattång, plånbok, mobil, tandborste+tandkräm, mp3, batterier, kamera, sällskapsspel, handdukar, badkläder, myskläder, solglasögon, intimprodukter..om ni undrar, så hjälper det här mig att komma ihåg. Imorgon kan jag gå in här och se om jag missat något. Det känns som jag missat något. Jag har säkert glömt hälften. Hur det nu kan vara möjligt för två väskor är redan fulla. 

Behöver jag säga att de är tunga? Suck.


 

Ja, mina vänner.

Här kommer lite bilder, och jag ska försöka förklara så gott det går för att ni ska få en så korrekt "bild" som möjligt av vårat hem.

Vi börjar med hallen.


Mitt emot ytterdörren sitter denna vackra spegel.



Till vänster har vi badrummet utanför bild, sovrummet som syns till vänster i bild, vardagsrummet till höger som man skymtar öppningen till och ännu längre till höger..

..skymtar vi öppningen till köket (till höger) på denna bild.

 

Köksbilder.



Sett från v-rum.





Det finns alltså en ingång till vardagsrummet även från köket, skymtas till vänster i bild, och precis till höger när man kommer in den vägen i vardagsrummet finns balkongen.



Hallen, sett från köket. Med, som sagt, v-rum först till höger, sen sovrum, badrum rakt fram, klädkammaren närmast till vänster och sen ytterdörr..



Detaljbild.



Sovrummet från hallen.



Stort fönster utanför bild till vänster.



Mitt emot sängen, direkt till vänster när man kommer in.



Detaljbild.



Badrummet, tvättmaskin och fönster utanför bild till höger.



Vardagsrummet sett från hallen.



Tyvärr ingen bild på det men soffa finns på motsatt vägg, mitt emot tv-skåpet. Stora fönster och balkong till höger utanför bild och även ingången till köket.



Detaljbild.



Ja, det var det hela. Jag inser att det nog är lite krångligt att förstå, och kanske är ni inte det minsta intresserade av lägenhetens uppbyggnad, haha, men då kan ni ju skita i att läsa och bara glo på bilderna.

Jag har en förmåga att göra allting FÖR detaljerat.

Det är helt enkelt sådan jag är. Godnatt.

Johans första semesterdag. Jag har fixat naglarna. Och nu drar vi till Sala. På en roadtrip. Johans kompis ska titta på en bil..det hade ju gärna fått vara mer spännande än så men jag klagar inte. När vi kommer hem senare ikväll tänkte jag slänga ut lite bilder till er. So long.

http://sarasmatkasse.se/tavlingsbidrag-emma-andersson-upplands-vasby-ostkustens-parla

Jag är med i en tävling med min bästa sommarbild.

Första pris är en Iphone 4 och jag tror ingen kan bli lyckligare än jag över att vinna den, speciellt nu när min telefon börjar sjunga på sista versen, milt sagt.

Tidigare kunde man rösta på bilden genom att gå in via Facebook och gilla bilden. Nu har Facebook tydligen av okänd anledning blockerat den möjligheten och ett nytt röstningssystem är taget i bruk.

Det innebär att alla tidigare röster tyvärr försvunnit, tack till alla närmare 50 personer som gillade bilden innan, men från och med nu kan man rösta på bilden en gång per dag, och per person antar jag, det kan väl ändå inte vara så att bara EN kan rösta på bilden per dag..

Hur som är jag supertacksam om ni vill gå in och rösta på min bild, gärna en gång per dag om ni orkar (tävlingen håller på till 30 september), och ge mig chansen att ta hem ett fint pris. 

Även om nu chansen är ungefär lika stor som om jag skulle bli krönt till "Årets arbetare".

Tack till alla som hjälper till. Här är länken igen:

http://sarasmatkasse.se/tavlingsbidrag-emma-andersson-upplands-vasby-ostkustens-parla

Den där söndagsångesten..

Den upplever även jag, som arbetslös. För i veckorna när Johan jobbar blir jag så ensam. Och rastlös. 

Idag är den obefintlig. Inget. Bortblåst.

För Johan börjar sin semester imorgon!
Helt fantastiskt skönt, mest för honom, men jag njuter ganska bra själv med.

Jag har framför allt två vänner som är väldigt speciella för mig, som jag valt att skriva om i det här inlägget. Varför är ganska simpelt, för att jag har något fint att säga som jag vill att de ska veta. 
 

Den ena är Petra. Hon är en sådan vän man har hela livet.

Det spelar ingen roll om vi inte ses eller hörs på en vecka, en månad eller ett år. Vi kan, när vi väl gör det, prata i flera timmar, vi försvinner in i vårat och glömmer bort omvärlden. Vi kan prata om allt, har samma humor, tänker likadant och säger samma saker i munnen på varandra. På en timma har vi gått igenom vad som hänt de senaste 6 månaderna. Det mest grundläggande. Det behövs inte mer än så.

Äkta vänskap håller oavsett avstånd. Men jag saknar henne enormt sedan jag flyttade från Västervik.



Sen har vi Eric. Med risk för att genera honom, ni vet, han är ju av det manliga könet, så tänker jag skriva ner det i alla fall.

Det är otroligt, han är en av de finaste människorna i min omgivning, utan att ens veta om det själv. En ärlig, omtänksam person som är en av de få människor, tillsammans med min sambo och mina föräldrar, som kan få mig att skratta rakt ut NÄR SOM HELST. När jag kanske egentligen bara vill gråta eller när jag är riktigt arg.

Han skäms inte över vem han är eller vem han varit. Och jag dömer honom inte. Det har jag aldrig gjort. Det betyder inte att jag alltid tyckt allt är frid och fröjd, att jag inte sagt ett par sanningens ord. Men jag vet att det oftast inte tjänar någonting till. Så jag väljer att bara finnas där, i den mån jag kan. Han har gjort intryck på mig, och jag hoppas, om så bara för en sekund, att jag har gjort intryck på honom!


Vet ni hur värdefulla sådana här vänner är? Väldigt värdefulla.

Ni betyder mer än ni någonsin kan tro. <3

Brukar du slänga in en flaska läsk i frysen för att kyla ner den fortare?

Brukar du glömma den?

Det spelar ingen roll hur många gånger du glömt en flaska läsk i frysen, det spelar heller ingen roll om du mer eller mindre aldrig (läs ett fåtal gånger) kommit på det när flaskan frusit HELT till is. 

För förr eller senare glömmer du en glasflaska i frysen. Och du kommer hitta den mer liknande en isklump med glas runt än en glasflaska med god flytande "TROCADERO" innuti. Du kommer få panik och tro att den ska explodera i handen på dig, så du flyr hastigt ut på balkongen och dumpar den där.

Who´s the idiot now?

STÄLL ALLTID TIMER NÄR DU HAR NÅGOT TILLFÄLLIGT I FRYSEN! Alltid. Det finns inga undantag.

"Tänk om man kunde känna rysnings-känsla HELA tiden..fan vad skönt livet skulle vara!"

(Johan - 23/7-11)


Kanske något att spinna vidare på?

Jag har städat idag. Bland annat har jag rensat ur min byrå för att få plats med fler av Johans kläder där i då jag nu har tagit klädkammaren i bruk för mina kläder.

Jag står och rensar Johans kläder och lägger ner fint i lådorna när denna diskussion träder fram:


- Älskling, den här tröjan är ju jätte fin. Varför använder du aldrig den? Den har du ju fått av mig.

- Det gör jag väl ibland..

- Ja, eller hur. NÄR använde du den här senast? Typ EN gång när du fick den för 2 år sedan eller?

- Nää, men älskling..det du inte förstår här, det är ju att den helt enkelt är så fin, så det är ju knappt man vågar använda den!

- Du menar, allvarligt, att den är för fin för att användas?

- Jo..


Ja, jo, tjena.
Vi skrattar högt och jag lägger tillbaka tröjan längst ner i lådan igen..

Idag har jag tydligen namnsdag. Jag mottog ett "Grattis på namnsdagen" sms av min mormors syster inatt. Klockan fem över halv ett.

Den första tanken var: Vad gör hon vaken vid den här tiden? Och den andra: Har jag namnsdag?

Jo. Mycket riktigt, det är visst Emma idag! Grattis till alla Emmor. 


När detta uppskattade sms kom inatt satt jag och tittade på film. Under filmens sista timma stördes jag något av att det blinkade och hade sig i lamporna. Jag tänkte alla möjliga tankar. Spöken? Elfel?

Sen gick jag in på min Facebook. Läste statusuppdatering efter statusuppdatering, vänner och bekanta från olika delar av landet (Västervik, Norrköping, Stockholm) skrev om dunder & brak och blixtar hit och dit och då slog det mig..

Jahaaa. Det kanske förklarar saken.

Ikväll åt jag världens godaste wienerbröd!

Jag gillar inte ens wienerbröd.

Johan ropar plötsligt utifrån köket..


- Älskling?! Är det okej om jag lägger in skorna i frysen?

- Öhm, ja, det får du väl göra om du vill?!

- Ja, man har ju hört att det ska hjälpa mot dålig lukt och så..

- Mmm, just det, man har hört att ägg är bra för håret också!

Vilken nystart!

Ny design (bakgrunden föreställer tapeten "Boheme" av Eco-Boråstapeter AB), nytt domännamn, nya inlägg.

Fresh from start.

Jag skulle vilja påstå att jag är urdålig på presentationer. Jag tycker att en presentation är lite överskattad och förstör bloggen. Men vi får se om jag kanske lägger dit något sedan. Ni (mina läsare) kommer ju att lära känna mig mer med tiden, ni som inte redan känner mig.

Men kort och gott kan jag säga att jag heter, som skrivet ovan, Emma.

Jag är nyss 24 år fyllda. Jag bor i Upplands Väsby, Stockholm, tillsammans med min sambo Johan. Jag kommer ursprungligen från Västervik. Jag och Johan har varit ett par i 3 år, förlovade 1,5. Jag är utbildad konditor men är tyvärr arbetslös. Jag skriver i min blogg med en hel del humor. Jag vill få mina läsare att skratta. Ibland lyckas jag nog, och ibland undrar ni säkert om mina föräldrar tappade mig i golvet när jag var liten. Allt jag skriver är sant, men en del kanske man ska ta med en nypa salt..

Jag ska försöka varva bloggen med text OCH bilder. Det ska dock påpekas att jag kan vara ganska värdelös på att komma ihåg att skriva något överhuvudtaget. Därav denna nystart. I min förra blogg kunde man läsa vad som hände påsken 2009 och julen 2010. Ungefär. 

Men hur som, jag kanske inte skriver varje dag. Jag skriver när jag känner att jag har något att förmedla. Eller när det bara dyker upp en rolig situation i vårt vardagliga liv. Men det händer ganska ofta, så ni behöver inte oroa er.