Vi hoppas det var en engångsförteelse.
För det var inte alls kul.
Hade glömt den där svidande, kvidande känslan i magen som blir av kräkreflexerna. Och hur man när man väl börjar inte kan få stopp på det fören det mesta är ute. Det stod som en fontän ur munnen på mig. För att inte tala om den vidriga smaken i munnen och lukten som gör att man vill kräkas ännu mer. Fy! Jag kräks nästan nu när jag skriver om det.
Tårarna sprutade, toan fick städas.
Jo, för jag hann i alla fall till toan. Tur i oturen kanske..
Där fick jag för illamående.
0