Vi fick bra information, och kanske världens bästa barnmorska. Hon var väldigt förstående och lugnande.
Alla värden såg bra ut, blodtryck och så.
Hon gav råd om kosten och vi fick med oss en mapp hem med bra information och ett schema över hur det kommer se ut med besöken framöver.
Hon förstod att vi gärna ville göra ett VUL igen.
Dessvärre var det ont om tider så det fick bli 27e september.
Om jag inte ville vänta så länge kunde jag kontakta privatgyn. Fick tips om en som jag skulle kontakta som brukar ha snabba tider. Kändes skönt.
Vi sa att vi gärna vill göra ett KUB-test och det får vi.
Så det känns också skönt. Så vi sa att även om vi gör ett VUL någon annanstans innan den 27e september så skulle vi inte avboka läkartiden då i alla fall utan det blev lagom att komma då för att ta fler tester och så och läkaren skulle då skicka en remiss till KUB, så blir vi kallade till det.
BM skickade även remiss redan nu till RUL v18-20 så vi blir kallade när det är dags. Hon bokade också in en tid till henne i v20 (kan hända det blir ändrat beroende på vilken vecka man kommer fram till att jag är i). Hon räknar från senaste mensen, alltså v8 (7+4), men jag räknar ju med en längre cykel v7 (6+4). Medan läkaren som gjorde VUL:et på mig den 27e augusti räknade att jag DÅ var i v3-4 bara.
Något förvirrat.
Sedan skickade hon remiss till dietist för råd och stöd om vi ville. Vi bestämde att jag ska gå i alla fall en gång och se om det känns som en bra grej.
Vi pratade om min oro och hon förstod.
Vi pratade också om hur jag mår och om det här med att berätta för närmsta omgivningen.
Hon tyckte inte det är fel att berätta för t.ex. våra föräldrar, snarare tvärtom, då vi OM något gud förbjude går fel kan få stöd från dom och då blir det inga frågor varför jag är ledsen och nedstämt i ett sånt fall. Hon ifrågasatte varför man ska gå och vänta med att berätta IFALL något går fel, varför ska man gå och vänta och se hur graviditeten fortskrider? Man måste ju tänka positivt och tro och hoppas att allt kommer gå bra.
Tyckte hon hade en poäng.
Min mamma vet, vi får väl se om och när vi bestämmer att berätta för Johans föräldrar. Jag tänkte i alla fall ringa min pappa nu någon dag och berätta för honom. Vi får se.
Jag ska försöka fortsätta tänka positivt och blicka framåt.
Tänka ännu mer på kosten och så tänkte jag börja simma igen.
Vi ska ha barn!!
0