Åh, allt såg bra ut. Normal hjärtaktivitet, normal mängd fostervatten, fint näsben, armar och ben på plats..låg risk för kromosomavvikelse (så fruktansvärt skönt) och gud så h*n rörde på sig.
Jag var ju orolig att bebis inte levde alls.
Men oj vad jag blev motbevisad, så fort bilden dök upp på skärmen.
Det såg ut som h*n tog spjärn mot "väggen" liksom och sköt sig bakåt, uppåt. Typ om ni tänker er som man gör i simhallen när man skjuter sig ifrån kanten.
Haha.
Och vred på sig och sög på handen och gapade.
En gång sträckte h*n på sig så h*n blev suuuuperlååång.
Såg hela ryggraden jätte fint då. Synd det inte blev någon bild på det.
Men jag fick ju denna, som är bra. Och två till mindre bra.
Åh så h*n viftade med sina små armar och rörde sina små ben.
Helt fantastiskt!
Jag är så glad. Så lättad.
Johan satt som klistrad framför skärmen.
Såg helt fascinerad ut.
Jag frågade: Känns det lustigt?
Då skrattade han och sa: Ja, det känns lite konstigt faktiskt..
Underbara underbara känsla!
Nu blickar vi framåt, och siktar mot april-maj.
Men först och främst det stora ultraljudet den 28e november.
Och en riktigt mysig jul!
Älskade lilla liv, vi älskar dig så mycket redan! <3
0