Innan har det varit någon gång då och då, några dagar i rad, några dagar inget. Men igår..det var helt otroligt. Jag satt i soffan och väntade på Johan som skulle åka och köpa frukost-toast på McDonalds. (Nyttigt, jag vet.) Och så börjar det röra sig något otroligt där inne..det var liksom inte bara en buff, utan som om den vände sig om och om igen, det rörde sig i säkert en halv minut, sen slutade det och sen kände jag lite då och då under dagen.
Det MÅSTE ju ha varit lilla bebisen.
En helt fantastisk känsla. Nu sitter jag på helspänn hela tiden och bara väntar på mer. Igår kväll när jag låg i sängen rörde det sig igen och jag log med hela ansiktet, så brett jag bara kunde.
Idag har jag känt (tror jag) några små buffar här och var men inte lika tydligt som igår. Längtar ihjäl mig till det blir mer regelbundet och mer och mer, tills Johan kan känna dom. Undrar när det egentligen brukar kunna kännas utanpå magen, jag tyckte nämligen jag kände en liten buff när jag tryckte in handen en bit långt ner, men det var nog bara inbillning. Men det kommer nog! Fast det känns helt overkligt att man ska komma till det stadiet också, att faktiskt få känna bebisen utifrån..det känns som det är tillräckligt otroligt att jag känner inuti. Haha..
Ja..det var bara det jag ville skriva av mig om. Tänkte, efter önskemål, lägga in någon bild eller två..jag ska klura lite på den. Det är ju inte så många som har den här adressen så det kanske jag skulle kunna våga. Vi får se.
Håll utkik!
0