Jag, Johan och hans bästa vän Tomas.
Om man nu får uttrycka relationen så när det handlar om män.
Stackars Johan har under den två timmar långa filmen försökt så gott det går att hålla sig från att hosta. När vi kom ut från biosalongen var det som om jag såg hur han samlade kraft ända nerifrån tårna för att släppa sitt host-monster lös.
På vägen hem i bilen, när jag trodde han skulle hosta upp sina tarmar kunde jag inte vara tyst längre och sa:
- Men älskling!?! Du måste ju köpa något, någon medicin eller så mot det där.
Johan svarar lite ironiskt irriterat:
- Ja, som vadå för något?
Tomas:
- Hostmedicin?! Kanske..förslagsvis..
Haha.
Mina fina pojkar.
0