Nu så.
Nu är det helt ute.

Jag är halvvägs i graviditeten!

Ja, precis.
Vi två ska bli tre.

Stora ultraljudet var i måndags.
Allt såg så fint ut och vi fick veta vad för liten filur som lever där inne. Men det skriver jag inte ut, då många i min familj inte vill veta, de vill ha det som en överraskning. Hur jag ska kunna hålla tyst om det vet jag dock inte, det blir ju lätt nu att man faktiskt kallar bebisen för han eller hon. Så kanske försäger jag mig så småningom. Dessutom är man ju bra sugen på att visa de små inköpen man gör..men det går ju inte.

Men jag ska verkligen försöka hålla tyst.
Ett fåtal som vill veta har fått veta.

Det är mer verkligt nu när jag känner bebisen och det är roligare att titta på t.ex. kläder och sådant nu när man vet vad det är för kön. Dessutom mår jag mycket bättre förutom lite växtvärk i magen och ont i ryggslutet ibland.

Jag har en lösenordsskyddad blogg dit mina närmsta kan få lösen om dom vill, så de kan gå in och läsa mer om graviditeten, från det att vi plussade till nu..

Ni kan maila mig på [email protected] för vidare information.

Hoppas jag ska komma igång i den här bloggen igen nu också, nu när jag kan skriva mer fritt. Jag har lite jag ska ta upp så småningom men nu måste jag städa. Pappa och hans sambo kommer hit i helgen. Vi hämtar dom inne på centralen ikväll. Ska bli så mysigt!

Jag har så mycket att skriva, så ni kan inte ana.

Snart, snart ska jag försöka komma igång med bloggen igen.

Ha tålamod med mig,

Kram till er trogna läsare som blir besvikna varje dag. Haha..

Snart bär det av.
Underbart!

Johan slutar om en halvtimma. Då ska jag vara packad och klar när han kommer.
Jag har inte duschat. Inte packat. Inte ätit.

Ja, jag säger nog det.

Sätt fart Emma! Tjillevippen.

Oktober redan.
Fruktansvärt konstigt.

Nu längtar jag till julen.
Som enligt tidigare bestämmelser bör firas i Västervik i år.

Vartannat år. 2008 här. 2009 Västervik. 2010 här. 2011?

Men vi har inte pratat något om det ännu.

Men först ser vi fram emot nästa helg. Då åker vi till just Västervik.
Två månader sedan vi var där nu snart..13 augusti.

Längtar ihjäl mig.
Jag vill dit nu nu nu. NU!

Johan har fått ledigt på fredagen så vi kan åka redan på torsdagen.
Eller tidigt fredag morgon. Blir lite extra tid i alla fall.
Underbart.

Ikväll får vi besök från Västervik istället.
Mina bonusbröder kommer hit och gör Stockholm osäkert.
De ska på hockey imorgon tydligen. Så dom ska få bo här hos oss.

Så nu måste jag städa.
Får bli hög musik, då går det lite lättare. Men jag önskar att jag slapp.

Pust..

Nu var det ett tag sedan jag skrev.
Och tyvärr kommer det nog dröja ett tag till innan nästa gång.

Det beror på två saker.
Brist på inspiration. Och sjukdom.

Jag är så fruktansvärt förkyld nu att jag helt allvarligt funderar på om jag varit såhär dålig någon gång i hela mitt liv.

Näsan rinner och är täppt.
Ögonen rinner, särskilt det högra så det är helt svullet, som om jag gråtit i dagar.
Jag hostar så jag tror att jag ska hosta upp mina inälvor.
Vilket också orsakar en hals som känns helt sårig, det svider och sticker. Det känns också som om det typ sitter något hårstrå eller så i halsen hela tiden som killar och skapar ännu fler hostreflexer.

Jag har blodsmak i munnen och halsbränna(?!) får jag av hostan, jävligt skumt.

Huvudet känns tungt och som om det ska gå i flera bitar när jag hostar eller nyser. Det dunkar ungefär som när La Boule slår i gonggongen i "Fångarna på fortet". 

Jag fryser, och har feber.

Inatt har jag lyckats sova från fyra till halv fem, sen har jag vaknat en gång i timman och haft stora svårigheter att somna om. Från kvart över tio ca till tolv har jag lyckats sova sittandes. Jag KAN bara inte sova på grund av killet i halsen och hostan, det är det jobbigaste, för jag är så fruktansvärt trött.

Jag får ha idominsalva under näsan för att lätta på svedan efter alla snortorkningar.

Mina öron värker och det svider från näsan ända upp bakom ögonen av nässprayet som jag egentligen inte får använda. Men vad fan gör man när man inte kan andas?

Och allt detta, har kommit inom en tid på 24 tmmar.
Det började med Johan.

Förstår ni?

Det är fruktansvärt.
Jag vet att man inte ska klaga, för det finns dom som har det så mycket värre, folk som är döende. Men detta är faktiskt, garanterat, den värsta tiden jag haft som sjuk. Och då har det som sagt bara gått ett dygn än så länge.

Häromveckan:

Johan - Jag har lite ont i magen.. (Ni som känner oss vet en del om hans sjukdomshistoria och så fort han får ont någonstans eller inte mår riktigt bra så blir jag jätte orolig och detta var säkert tredje gången den veckan han sa så)

Jag - Men då får vi faktiskt åka in!!

Johan lite irriterat - Men lägg av, jag ska inte åka in någonstans.

Jag - Nähä, men sluta prata om det då, jag blir orolíg.


Senare samma dag:

Jag - Jag har ont i huvudet älskling..

Johan snabb som en vessla - Ja, men då får vi åka in!!

Jag - HA HA, roligt hörrö.


Nu får jag höra den frasen i stort sett varje gång jag säger att jag inte mår så bra eller att jag har ont någonstans.

Jätte kul.

Johan - Men jag blir ju orolig för dig!

Suck..där får man för man är omtänksam. Ironi! Haha!

Jag längtar hem till Västervik.

Skittrött. Inget att skriva.

Jag återkommer. Snart.

Underbara helg!

Dock verkar det som jag börjar bli snorig.

Typiskt.

För första gången sedan jag startade den här nya bloggen har jag ett glapp mellan datumen för inläggen. Jag har de senaste dagarna känt att jag inte haft något att skriva, och min tanke med den nya bloggen var från början att jag inte skulle skriva massa krystade inlägg om allt och ingenting som egentligen inte har någon betydelse och som inte är roligt att läsa. Men det har ändå figurerat några sådana inlägg fram till nu. Nu är det stopp för det.

Det blir inga fler sådana.

---

För övrigt:

VARFÖR får jag en sådan lust att bara kramas med Anders Bagge så fort jag ser honom? Han är helt galet charmig (nu höll jag precis på att printa ner ordet charmig med sk också, hej och hå) och han ser så himla gosig ut. Tänk att få en kram av honom någon gång. Det kan man nog leva på i ett par år åtminstone. Lätt. 

Kanske måste jag söka till Idol? Snubben med Electro Pop gick ju vidare..och det vet väl alla, att jag är minst lika kul och underhållande som han. Och lite snyggare också.

Vilken tv-succé. Tror ni inte?

Emma Andersson med uppföljaren Electro Pop 2..
Det blir Globen på den. Garanterat.

Brist på bloggmaterial..

En tallrik med vaniljyoughurt med jordgubbar och blåbär i är inte fy skam. Det går ner ganska enkelt faktiskt..